Rostfri Plåt EN 1.4301/4307

De austenitiska stålen med beteckning 1.4301 och 1.4307 utgör den absolut vanligaste typen av rostfritt och innehåller 18% krom och 8% nickel. Skillnaden mellan de två sorterna är att 1.4301 tillåts ha lite högre kolhalt än 1.4307 vilket har som konsekvens att 1.4301 uppvisar marginellt högre hållfasthet. I praktiken är dock skillnaden i kolhalt mellan 1.4301 och 1.4307 ofta av ringa betydelse. Om stålet ska svetsas bör 1.4307 ändå väljas eftersom 1.4301 kan annars uppvisa nedsatt korrosionsbeständighet i området intill svetsen. I form av plåt är såväl 1.4301 som 1.4307 standardiserat i EN 10088-2.

I form av plåt är såväl 1.4301 som 1.4307 standardiserat i EN 10088-2. Denna standard omfattar varmvalsad tunnplåt med tjocklekar t o m 13,5 mm och grovplåt i tjocklekar t o m 75 mm. 

Stålen 1.4301 och 1.4307 karakteriseras av god korrosionsmotstånd vid kontakt med vanligt, neutralt vatten såväl inomhus som utomhus. Beständigheten mot atmosfärisk korrosion är också god. Dessa stålsorter utgör dock ett mindre bra val om miljön är sur eller om den innehåller klorider. Då krävs stål med högre legeringsinnehåll. 

I så gott som alla kallformningsmetoder uppvisar varmvalsad plåt av såväl 1.4301 som 1.4307 mycket bra formbarhet som ofta är bättre än för ordinära varmvalsade stål.  Dessutom är svetsbarheten utmärkt och svetsning av dessa stålsorter utgör sällan något problem. 

Ytbeskaffenhet på varmvalsat 1.4301/1.4307 i lager är 1D (släckglödgat och betat för att avlägsna glödskal). Vissa dimensioner finns även som tårplåt, ett utförande med upphöjningar och nedsänkningar på ytan som förutom att vara dekorativ även medför en förbättrad styvhet.